Den är lite lång kanske och så var knapparna inte så fina.

Ibland är man lite för klantig för sitt eget bästa. Det var jag i morse. La ifrån mig mina nycklar när jag skulle ställa undan min frukortbricka. Det som stod närmast var en sådan där plåtbox som man förvarar tallrikar i, en sådan med fjädring så att tallrikarna sjunker ner när man fyller på med fler. Som i ulltrarapid såg jag hur nycklarna började glida ner mot mellanrummet mellan tallriken och boxen. Men hann naturligtvis inte reagera för än de låg på botten. Efter snabbt konstaterande låg de inte så de syntes, och boxen hade ingen öppning på baksidan. En mattant ringde till vaktmästaren så att han skulle komma och skruva isär den. Dock kom en driftigare mattant och tog över innan han hann komma och efter mycket mockel där både hon och en lärare försökte, slutade det hela med att hon fick plocka ut alla tallrikarna och stapla dem på golvet för att vända hela saken uppochner och sedan lirka ut nycklarna. I sådana lägen känner man sig verkligen lyckad. haha.

Resten av dagen har dock fungerat utan större motgångar och direkt efter lunch blev det en tur in till stan för att försöka införskaffa lite maskeradkläder till nästa helg. Ett par second-handbutiker senare kände vi oss ganska nöjda. Eller ja, mitt inköp för maskeraden är egentligen bara en ful stor grön t-shirt som jag ska försöka sy en klänning av, så nu är det bara att hoppas att min plan fungerar. Hittade även en väska och en fin myströja, så om inte annat blev det ju något bra. Det bästa var dock när Tomas visade Josefin den "snygga" kavajen han skulle köpa. Väldigt roligt att höra hur Josefin skulle försöka säga sin åsikt utan att vara allt för nerklankande då hon trodde han skulle köpa den för att han tyckte den var fin. "Ja jo... den var ju lite häftig... fast, asså den är lite lång kanske... eller ja nä, bakifrån var det bättre... fast knapparna satt ju inte riktigt snyggt..." Tilläggas kan göras att det var en riktigt ruskig beige kavaj med något skotskaktigt rutmönster på, och som dessutom var minst en decimeter för kort i armarna och därmed knappast för lång på längden. haha.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0