Grissjukan i armen.
Så var det bestämt och så blev det gjort. Man hade kunnat tro att det var uppror. Att det var kataststrof, att världen höll på att gå under. Folk över allt, massa kö. Trängsel, småbarn, nummerlappar. Allt tar tid. Hungrig. Olika kö för olika människor.
Tja, det kändes faktiskt lite märkligt igår när jag tillsammans med fem andra åkte ner till Nässjö vårdcentral för att vaccinera oss. De skulle börja vid fem, och när vi var där ca tjugo i fick vi nummerlappar strax över hundrastrecket. Och bara en liten stund efter att vi kommit fyllde det på som bara den (någon såg skymt någon med kölapp på över 500 när vi gick!) Helt galet vad mycket folk det var! Så det tyder ju trotts allt på att ganska många ändå har bestämt sig för att ta det tillslut i alla fall.
Lite drygt två timmar sedare var vi ute därifrån igen och kunde kännas oss nöjda över att ha gjort en samhällsinsats (ja, man fick en lapp där det bland annat stod att man skulle vaccinera sig för andras skull). Trotts att det tog sin tid är jag ändå glad över att ha det gjort nu och slippa tänka på vilket mer. Vaknade dock upp idag och hade riktigt ont i armen, så lite men har jag väl fått. Men inget man inte överlever, inte precis att man har börjat gå baklänges, inte än i alla fall...
Tja, det kändes faktiskt lite märkligt igår när jag tillsammans med fem andra åkte ner till Nässjö vårdcentral för att vaccinera oss. De skulle börja vid fem, och när vi var där ca tjugo i fick vi nummerlappar strax över hundrastrecket. Och bara en liten stund efter att vi kommit fyllde det på som bara den (någon såg skymt någon med kölapp på över 500 när vi gick!) Helt galet vad mycket folk det var! Så det tyder ju trotts allt på att ganska många ändå har bestämt sig för att ta det tillslut i alla fall.
Lite drygt två timmar sedare var vi ute därifrån igen och kunde kännas oss nöjda över att ha gjort en samhällsinsats (ja, man fick en lapp där det bland annat stod att man skulle vaccinera sig för andras skull). Trotts att det tog sin tid är jag ändå glad över att ha det gjort nu och slippa tänka på vilket mer. Vaknade dock upp idag och hade riktigt ont i armen, så lite men har jag väl fått. Men inget man inte överlever, inte precis att man har börjat gå baklänges, inte än i alla fall...
Så nu har man inget att vara rädd för mer ;)
Kommentarer
Trackback
